Sagan om Gatufesten
Det är jag som är Fjärilen och jag vill berätta för dig om när jag och mina kompisar Biet och Nyckelpigan upptäckte gatufesten i Centrala Nacka.
När jag vaknade på en balkong på Nya gatan den morgonen hade jag aldrig kunnat tro att dagen skulle bli så rolig som den blev!
Jag började som vanligt med att flyga omkring och leta efter god nektar i blommorna som människorna så snällt planterat i sina lådor som hänger utanför balkongerna.
Den här dagen var det ovanligt mycket liv och rörelse i kvarteret. Musik spelades och det doftade nybakade bullar och var pyntat och fint överallt.
Jag, Biet och Nyckelpigan hade bestämt att vi skulle mötas vid den lilla lekplatsen nedanför Nacka Stadshus för där skulle det bli ett springlopp, Lekparksloppet, för barn, och vi ville heja på dem.
På väg dit passerade jag en familj med tre barn, som gick och ledde sina cyklar, dottern hade fått punktering så de skulle till gatufesten för att få hjälp med det. Men först skulle de delta i Lekparksloppet.
Jag liftade en stund på mammans pakethållare och hörde då barnen exalterat prata om hur roligt det skulle bli. Sonen som var tre år skulle delta i loppet som heter “bi”, sonen som var fem år skulle springa i loppet “nyckelpiga” och dottern som var sju år skulle springa i loppet- kan du gissa vad det kallas? Precis! Hon skulle springa i loppet “fjäril”.
Jag flög vidare mot lekplatsen och berättade för Biet och Nyckelpigan att loppet var uppkallat efter oss. Det tyckte de var väldigt roligt.
När loppet var igång flög vi bakom Cheerleader Cilla och hejade på alla duktiga barn som sprang. Det blev lite dramatiskt för Biet lyckades flyga rätt in i en såpbubbla och fastnade där.
Men Nyckelpigan petade bara på såpbubblan så sprack den. Biet tyckte att det var lite pinsamt, “tänk om någon såg mig”, sa han. Jag och Nyckelpigan försäkrade honom om att alla barn var upptagna med att springa och alla vuxna med att applådera och heja på.
Efter loppet fick varje barn både guldmedalj, t‑shirt, en dryck och en… nej just det, det får jag inte säga, alla barn som deltog i lekparksloppet fick en överraskning också.
Sedan ville Biet och Nyckelpigan spana in Bakluckeloppisen som var på parkeringen vid Stadshuset. På en loppis kan man hitta fynd och samtidigt göra något bra för miljön!
Själv ville jag hellre titta in i en brandbil som jag sett stå parkerad i närheten. Där var fullt med nyfikna barn och vuxna och en alldeles riktig brandman som svarade på frågor.
En kort stund efter att jag kommit fram hörde jag Biet ropa “hjälp, hjälp”. Det tog ett tag innan jag hittade honom för det var jättemånga människor på parkeringen. Det stod bord framför bilarna och där var det massa saker, allt från böcker, leksaker och kläder.
Tillslut hittade jag Biet och Nyckelpigan. De hade lekt kurragömma och Biet hade gömt sig i en gammal vas som såldes på loppisen. Han kom in men inte ut och Nyckelpigan var alldeles förtvivlad för hon orkade inte dra ut honom själv. Han har verkligen en förmåga att fastna i saker. Vilken tur då att jag kom dit och kunde hjälpa till.
Tillsammans drog vi allt vi orkade och plupp så kom Biet ut. Han och Nyckelpigan blev så glada så de började dansa i luften.
Mannen som sålde vasen blev däremot inte lika glad för så fort han såg Biet började han vifta med armarna och ropade “försvinn”. Biet säger att så gör nästan alla människor han stöter på. Det är tråkigt, bin sticker nästan aldrig med sin gadd och de är viktiga för att blommorna ska överleva. Kanske kan du berätta det för din vuxna nästa gång han/hon blir rädd för ett bi? Allra bäst är att lämna bina ifred så de får pollinera i lugn och ro.
Efter den dramatiska händelsen ville vi hitta något gott att äta. Oj så många godsaker det fanns att välja på! Brända mandlar, kanderad frukt, choklad, glass, godis och massa mat; sushi, grillat och mackor för att nämna några. Det fanns verkligen något för alla smaker.
När vi ätit kände vi oss alla ganska trötta så vi sökte efter någonstans där vi kunde vila. Nyckelpigan fick syn på en skylt där det stod “barnens trädgård”. Trädgårdar är bra ställen att vila på.
När vi kom fram till Green Room där trädgården är, hittade vi svalka bakom en kruka och därifrån tittade vi på när barn fick prova på att vara trädgårdsmästare. Så roligt de verkade ha! Alla barn som ville fick plantera en alldeles egen sommarblomma att ta med hem.
Vid barnens trädgård fanns ett litet staket där det satt en gul brevlåda med ett sött hjärta utanpå. Nyckelpigan älskar hjärtan så hon tjatade på mig och Biet att vi skulle flyga dit. Medan Nyckelpigan beundrade brevlådan, pratade jag och Biet med Clownen Blommans blommor. Ja, hennes blommor kan faktiskt prata. De berättade att Blomman är en färgglad figur som älskar musik och blommor och att hon skulle hålla föreställningar flera gånger under dagen.
Efter en stund blev Biet rastlös, “nu vill jag göra något fartfyllt”, sa han. Nyckelpigan sa att hon ville se något spännande. Själv ville jag se något som fick mig att skratta. Biet kom på att cirkus både är fartfyllt, spännande och roligt. Vi flög genast till scenen där direktör Cirkus-Kurt precis höll på att presentera medlemmarna av sin cirkus. Det var den coola Cirkusprinsessan Cilla och balanskonstnären Max Carling. Han kan bland annat cykla enhjuling samtidigt som han jonglerar med flaskor, hur häftigt är inte det!
Några av barnen i publiken hade fint glitter i ansiktet, det hade de fått i Hippietältet. En pojke hade både glitter och lerstänk i ansiktet, för han hade varit på prova-på-drejning.
Efter den här fullmatade dagen passade det bra att koppla av hos biblioteket från Nacka Forum som var på besök på gatufesten. Där fick vi bra tips om böcker som passar för sommaren.
Jag, Nyckelpigan och Biet hoppas att du och dina vuxna kommer att få precis lika roligt på Gatufest Centrala Nacka, som vi hade.
Välkomna!